Your most visited
- Sorry, this tool will only work with Javascript available.
Search Results
| Title | Hästhållning på näringsfastighet - En analys av Skatteverkets ställningstaganden om 13 kap 1 § tredje stycket Inkomstskattelägen (1999:1229), IL, och tolkningsförslagets förankring i gällande rätt. |
| Alt. title | Horse keeping on a commercial property - The Swedish Tax Administration’s new view of art.13.3 Income tax act (19991229) in comparison with the current law |
| Author/s | Jonas Rask |
| Department/s |
Department of Law
|
| Full-text | Full text is not available in this archive |
| Publishing year | 2010 |
| Abstract Swedish |
Sedan införandet av det tidigare skattesystemet genom 1928 års kommunalskattelag (1928:370), KL, har de svenska skattereglerna för inkomstbeskattning av en fysisk persons näringsverksamhet genomgått en rad materiella och strukturella förändringar. I kommunalskattelagens ursprungliga lydelse stadgades särskilt en särreglering gällande verksamheter med anknytning till en jordbruksfastighet och övrig form av förvärvsverksamheter. En jordbruksfastighet utgjorde då en särskild förvärvskälla. Det innebar att alla intäkter och utgifter som en ägare eller en brukare av en jordbruksfastighet tillgodogjorde sig vid nyttjandet av jordbruksfastighet skulle beskattas tillsammans, såvida de härrörde från jordbruksdriften eller från annan biförtjänst vid sidan av jordbruksfastigheten genom utnyttjande av fastighetens alster eller naturtillgångar, av i jordbruket anställd arbetskraft eller av därför avsedda anläggningar eller inventarier. Enligt det tidigare skattesystemet kunde därmed hästhållning som utgjorde jordbruk eller binäring till jordbruk beskattas tillsammans med övrig verksamhet anknuten till innehavet av en jordbruksfastighet. I samband med 1990 års skattereform företogs en fusion av särregleringen för inkomstbeskattning av näringsverksamheter. Det innebar att de tidigare reglerna gällande verksamheter på en jordbruksfastighet togs bort och ersattes med de gällande avgränsningsreglerna för näringsverksamhet. Samtidigt med förändringen av reglerna för inkomstbeskattning ändrades även den skatterättsliga fastighetsnomenklaturen. Termen jordbruksfastighet försvann och ersattes av en parallell reglering av termerna lantbruksenhet och näringsfastighet. De aktuella avgränsningsreglerna för inkomstslaget näringsverksamhet i 13 kap. 1 § Inkomstskattelag (1999:1229), IL, stadgar inledningsvis att en näringsverksamhet skall utgöra en yrkesmässig och självständig förvärvsverksamhet. Därtill följer ett tillägg i lagrummets tredje stycke om att innehav av näringsfastighet alltid skall utgöra näringsverksamhet, oberoende av om de inledande rekvisiten inte är uppfyllda. Regeringsrätten har även slagit fast att en innehavare av en näringsfastighet börjar bedriva näringsverksamhet i samband med förvärvandet av fastigheten. Lagregelns ordalydelse innebär således att en innehavare av en näringsfastighet alltid skall deklarera fastighetens resultat såsom näringsverksamhet och att ett utnyttjande av fastighetens tillgångar därmed alltid torde utgöra näringsverksamhet. Den svenska skatteförvaltningen, Skatteverket, är däremot av en annan åsikt. I interna styrsignaler publicerade på förvaltningsmyndighetens hemsida har Skatteverket specifikt uttryckt att verksamheter innehållande hästar på en näringsfastighet inte skall utgöra näringsverksamhet till följd av innehavet av näringsfastigheten, såvida inte hästarna utnyttjas som dragdjur. Skatteverkets ställningstagande utgör, dels en ny syn på djurhållning på jordbrukfastighet i förhållande till verkets sedan årtionden tillbaka etablerade administrativ praxis, dels en avvikande begreppstolkning av jordbruk och djurhållning i jordbruk i förhållande till Jordbrukverkets uttalanden och publikationer. Skatterättsliga frågor rörande verksamhetsklassificering vid hästhållning på en jordbruksfastighet är ingen ny företeelse i det svenska rättsväsendet. Rättspraxis domineras dock av mål rörande det äldre skattesystemet i KL innan 1990 års skattereform. Det är först sedan SKV ändrat sin syn på hästhållning på innehavd jordbruksfastighet som innebörden av ordalydelsen i 13 kap. 1 § 3 st. IL har behandlats i rätten vid frågor rörande verksamhetsklassificering av hästhållande. Vägledning om huruvida hästhållning kan anses utgöra en del av jordbrukdriften och därmed ha en nära anknytning till jordbruksfastighetens innehav kan dock även utläsas ur senare Regeringsrätts- domar som primärt behandlat frågor om byggnader för hästhållning varit att se som ekonomibyggnader till jordbruk. Utan beaktande av Regeringsrättens utfall gällande byggnadsklassificering och Jordbruksverkets begreppstolkning av jordbruk och djurhållning i jordbruk har SKV:s tolkning och tillämpningsförslag fått genomslag i underrätt. Det kan därför, dels ifrågasättas om det råder diskrepans mellan lagstiftningens ordalydelse och rättstillämparens tolkning och tillämpning av densamma, dels om SKV kringgått den konstitutionella ordningen för ändring av skattelagstiftningen. |
| Subject |
Law and Political Science |
| Keywords | Näringsfastighet, Jordbruksfastighet, Skatterätt, Hästhållning, Näringsverksamhet |
| Document type | Professional qualifications (4 Years - ) |
| Language | Swedish |
| Supervisor | Lars Pelin |
| Supplementary material |
Hästhållning på näringsfastighet En analys av Skatteverkets ställningstaganden om 13 kap 1 § tredje stycket Inkomstskattelägen (1999:1229), IL, och tolkningsförslagets förankring i gällande rätt
Restriction: Restricted Access (Alternative Location) |