Naturligt urval av vad? Selektionsenheter inom evolutionen
Author
Summary, in Swedish
Frågan om selektionsenheter handlar om vilka entiteter, gener, individer eller grupper, som det naturliga urvalet verkar på. Vilka av dessa uppfyller det naturliga urvalets krav på variation, ärftlighet och skillnader i konkurrensförmåga? Den klassiska synen är att urvalet verkar på individer. Individer som är altruistiska, i betydelsen att de
gynnar andra individers överlevnad och reproduktion på bekostnad av sig själva, har beteenden som är osannolika att uppkomma om individer fungerar som selektionsenheter. Om grupper kan fungera som selektionsenheter kan altruistiska beteenden utvecklas, eftersom grupper med större andel altruister får konkurrensfördelar gentemot andra grupper.
Argument för gener som selektionsenheter är bland annat att de utgör den kausala grunden till alla
anpassningar och är de enda strukturer som bevaras över evolutionär tid. Kritiken är att detta inte säger
något om vilken nivå urvalet verkar på.
Ett principiellt exempel på gruppselektion som handlar om altruism presenteras, samt ett möjligt
empiriskt fall. Två argument mot att endast gener fungerar som selektionsenheter presenteras, samt min
tolkning av genselektionismens bemötande av dem.
Den pluralistiska genselektionismen innebär att alla urvalsprocesser korrekt kan beskrivas från en
enskild gens perspektiv, alla fall av individ- och gruppselektion kan även beskrivas på gennivå.
Pluralisterna motsätter sig idén att det naturliga urvalet är en kraft som verkar på ett bestämt mål, såsom
genen eller individen.
Pluralismen kritiseras ? om en evolutionär process är gruppselektion kan inte en gennivåbeskrivning
ändra på den saken. Frågan handlar inte om beskrivande förmåga utan på vilka nivåer anpassningar finns
och varför.
Ytterligare kritik är att allt pluralisterna lyckats göra är att döpa om nivåerna där interaktion viktig för
det naturliga urvalet sker. Pluralisterna replikerar att det handlar om olika uppdelning av orsaker, som kan
ge lika sanningsenliga beskrivningar av en urvalsprocess. Svaret blir att då det är fråga om
representationer av precis samma kausala struktur, så är det i själva verket inte olika beskrivningar av
urvalsprocessen. Ett möjligt exempel på gruppselektion tas upp, där pluralismens representation verkar
komma till korta.
Slutsatserna blir att pluralismen verkar möjlig, men att dess ontologiska tes om att kausalitet i
urvalssituationer finns på "olika" nivåer inte verkar ha stöd av det korrekta beskrivandet av
urvalsprocesser i genterminologi. Pluralismen verkar inte försvarat sig mot invändningen att allt den
lyckats med är ett elegant etiketterande. Den har dock en poäng i inriktandet på kausalitet, då nivåerna
urvalet verkar på och anpassningarna det då kan ge upphov till, borde kunna fångas med någon form av
kausal analys.
gynnar andra individers överlevnad och reproduktion på bekostnad av sig själva, har beteenden som är osannolika att uppkomma om individer fungerar som selektionsenheter. Om grupper kan fungera som selektionsenheter kan altruistiska beteenden utvecklas, eftersom grupper med större andel altruister får konkurrensfördelar gentemot andra grupper.
Argument för gener som selektionsenheter är bland annat att de utgör den kausala grunden till alla
anpassningar och är de enda strukturer som bevaras över evolutionär tid. Kritiken är att detta inte säger
något om vilken nivå urvalet verkar på.
Ett principiellt exempel på gruppselektion som handlar om altruism presenteras, samt ett möjligt
empiriskt fall. Två argument mot att endast gener fungerar som selektionsenheter presenteras, samt min
tolkning av genselektionismens bemötande av dem.
Den pluralistiska genselektionismen innebär att alla urvalsprocesser korrekt kan beskrivas från en
enskild gens perspektiv, alla fall av individ- och gruppselektion kan även beskrivas på gennivå.
Pluralisterna motsätter sig idén att det naturliga urvalet är en kraft som verkar på ett bestämt mål, såsom
genen eller individen.
Pluralismen kritiseras ? om en evolutionär process är gruppselektion kan inte en gennivåbeskrivning
ändra på den saken. Frågan handlar inte om beskrivande förmåga utan på vilka nivåer anpassningar finns
och varför.
Ytterligare kritik är att allt pluralisterna lyckats göra är att döpa om nivåerna där interaktion viktig för
det naturliga urvalet sker. Pluralisterna replikerar att det handlar om olika uppdelning av orsaker, som kan
ge lika sanningsenliga beskrivningar av en urvalsprocess. Svaret blir att då det är fråga om
representationer av precis samma kausala struktur, så är det i själva verket inte olika beskrivningar av
urvalsprocessen. Ett möjligt exempel på gruppselektion tas upp, där pluralismens representation verkar
komma till korta.
Slutsatserna blir att pluralismen verkar möjlig, men att dess ontologiska tes om att kausalitet i
urvalssituationer finns på "olika" nivåer inte verkar ha stöd av det korrekta beskrivandet av
urvalsprocesser i genterminologi. Pluralismen verkar inte försvarat sig mot invändningen att allt den
lyckats med är ett elegant etiketterande. Den har dock en poäng i inriktandet på kausalitet, då nivåerna
urvalet verkar på och anpassningarna det då kan ge upphov till, borde kunna fångas med någon form av
kausal analys.
Department/s
Publishing year
2006
Language
Swedish
Full text
- Available as PDF - 297 kB
- Download statistics
Document type
Student publication for Bachelor's degree
Topic
- Philosophy and Religion
Keywords
- Evolution (biologi)
- Naturligt urval
- Dawkins, Richard
- Systematic philosophy, ethics, aesthetics, metaphysics, epistemology, ideology
- Systematisk filosofi, etik, estetik, metafysik, kunskapsteori, ideologi
Supervisor
- Johannes Persson