Aesopus auctor. Om den retroaktive författaren
Author
Summary, in Swedish
I min presentation diskuterar jag Aisopos som författarinstans i fabelns historia. Till Aisopos knöts redan tidigt en rad författarfunktioner. Aisopos uppfattades som genrens upphovsman och fabelberättelser av skilda slag fördes samman under hans namn, som kom att fungera som generisk ordningsprincip. I skolundervisningen ställdes Aisopos jämsides med kanoniserade auctores som Horatius, Cicero och Statius, vilket bidrog till att konsolidera fabeln som antik klassiker. Genom att i sin gestalt förena ett vanskapt yttre med en inre visdom kunde Aisopos läggas som läsningsmatris över den allegoriska fabeltexten och ange hur förhållandet mellan konkret bildled och abstrakt sakled skulle uttydas. Och genom Aisoposbiografin fick Aisopos demonstrera hur fabler med framgång kunde ges moralisk tillämpning i enskilda situationer. Men inte någon av dessa funktioner kopplade genretraditionen till skriften. Aisopos förblev in i tidigmodern tid framför allt en muntlig fabelberättare och fabelbrukare – alltså ingen författare i strikt bemärkelse. Först under 1600- och 1700-talet började Aisopos på allvar betraktas som den som också nedtecknat de antika fablerna. Den författarroll Aisopos därmed retroaktivt tilldelades var inte ett resultat av nya manuskriptfynd utan en tolkning av Aisopos genrehistoriska betydelse som gjordes inom ramen för en litterär kultur som själv tagit det definitiva steget från muntlighet till skriftlighet.
Publishing year
2010
Language
Swedish
Publication/Series
[Host publication title missing]
Document type
Conference paper
Publisher
Göteborgs universitet
Topic
- Languages and Literature
Keywords
- Aisopos
- förmodernitet
- författarnamn
- författarfunktion
- författarbiografi
- genretradition
- muntlig kultur
- skriftspråklig kultur
- läsningsmatris
Conference name
Författaren under omförhandling
Conference date
2010-03-11 - 2010-03-13
Status
Published