Uttorkningstider och kritiska fukttillstånd: kemisk fuktbindning och alkalitransport
Author
Summary, in Swedish
Två helt olika alternativa möjligheter att förkorta torktiderna för byggfukt i betonggolv har undersökts.
Den ena möjligheten var att försöka utnyttja de resultat som erhållits i ett antal tidigare projekt där det visat sig att fuktbelastningen på ett mer eller mindre tätt ytskikt under vissa förhållanden varit mycket lägre efter omfördelning av kvarvarande byggfukt än vad man kunde förvänta sig. Hypotesen har varit att tidig uttorkning skapade en mängd kvarvarande ohydratiserat cement som under omfördelningen, när dessa delar blir fuktiga igen, skulle fortsätta att binda vatten kemiskt och därigenom sänka fuktnivån. Erforderlig torktid skulle därmed bli kortare.
Detta har studerats genom att jämföra två fall, med tidig respektive sen uttorkning, till samma nivå. Särskild omsorg har ägnats åt att genomföra experimenten utan att något som helst läckage uppstått. Ett sådant hade annars kunnat ge liknande resultat. RF-profilerna efter omfördelning har sedan uppmätts. Det visade sig att det finns en liten effekt av den typ som hypotesen säger men att denna är så liten att den inte är signifikant. Det har alltså inte gått att förklara de tidigare, positiva resultaten. Andra förklaringar måste sökas.
Den andra möjligheten var att klargöra var de verkliga kritiska fukttillstånden ligger för vandring av alkali mot ett tätt ytskikt och förhoppningsvis kunna visa att de är högre än vad som motsvarar dagens kritiska fukttillstånd. Det skulle i så fall kunna innebära att man inte skulle behöva torka betong lika långt som idag, varvid erforderliga torktider skulle bli kortare.
Dessa kritiska fukttillstånd har undersökts på ett helt nytt sätt som aldrig tidigare prövats. Provkroppar har torkats ensidigt till olika fuktnivåer och förseglats. Efter omfördelning av kvarvarande fukt har andra sidan öppnats för uttorkning. Om den initiala fuktnivån då hade varit över den kritiska för alkalivandring skulle detta visa sig genom att alkali ansamlats vid, eller på något djup under, den torkande ytan. Alkaliprofiler har mätts upp med ett antal olika metoder. Tyvärr har dessa inte gett så klara resultat som fordras. Alkalivandring har därför hittills inte kunnat tydligt påvisas. Dessa försök fortsätter med andra metoder.
Den ena möjligheten var att försöka utnyttja de resultat som erhållits i ett antal tidigare projekt där det visat sig att fuktbelastningen på ett mer eller mindre tätt ytskikt under vissa förhållanden varit mycket lägre efter omfördelning av kvarvarande byggfukt än vad man kunde förvänta sig. Hypotesen har varit att tidig uttorkning skapade en mängd kvarvarande ohydratiserat cement som under omfördelningen, när dessa delar blir fuktiga igen, skulle fortsätta att binda vatten kemiskt och därigenom sänka fuktnivån. Erforderlig torktid skulle därmed bli kortare.
Detta har studerats genom att jämföra två fall, med tidig respektive sen uttorkning, till samma nivå. Särskild omsorg har ägnats åt att genomföra experimenten utan att något som helst läckage uppstått. Ett sådant hade annars kunnat ge liknande resultat. RF-profilerna efter omfördelning har sedan uppmätts. Det visade sig att det finns en liten effekt av den typ som hypotesen säger men att denna är så liten att den inte är signifikant. Det har alltså inte gått att förklara de tidigare, positiva resultaten. Andra förklaringar måste sökas.
Den andra möjligheten var att klargöra var de verkliga kritiska fukttillstånden ligger för vandring av alkali mot ett tätt ytskikt och förhoppningsvis kunna visa att de är högre än vad som motsvarar dagens kritiska fukttillstånd. Det skulle i så fall kunna innebära att man inte skulle behöva torka betong lika långt som idag, varvid erforderliga torktider skulle bli kortare.
Dessa kritiska fukttillstånd har undersökts på ett helt nytt sätt som aldrig tidigare prövats. Provkroppar har torkats ensidigt till olika fuktnivåer och förseglats. Efter omfördelning av kvarvarande fukt har andra sidan öppnats för uttorkning. Om den initiala fuktnivån då hade varit över den kritiska för alkalivandring skulle detta visa sig genom att alkali ansamlats vid, eller på något djup under, den torkande ytan. Alkaliprofiler har mätts upp med ett antal olika metoder. Tyvärr har dessa inte gett så klara resultat som fordras. Alkalivandring har därför hittills inte kunnat tydligt påvisas. Dessa försök fortsätter med andra metoder.
Department/s
Publishing year
2010
Language
Swedish
Publication/Series
Rapport TVBM (intern 7000-rapport)
Full text
- Available as PDF - 730 kB
- Download statistics
Document type
Report
Publisher
Avd Byggnadsmaterial, Lunds tekniska högskola
Topic
- Materials Engineering
Keywords
- fukt
- uttorkning
- alkali
- kritisk fuktnivå
Status
Published
Report number
7203
ISBN/ISSN/Other
- ISSN: 0348-7911
- TVBM-7203